Vårt märke står för:

Fackmannamässigt utförda tjänster och miljövänliga produkter inom ventilation, OVK, uppvärmningsekonomi och kontroll av eldstäder med tillhörande rökkanaler.

Sollentuna Sotningsdistrikt AB
Box 736
191 27 Sollentuna

 

Kontakta oss:

Telefon: 08 - 35 34 13

Telefontid: Mån. - Tors. kl. 9.00 - 12.00

Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.


Ett yrke med historia

Skorstensfejarna – en urgammal yrkesgrupp

Sotningen har varit en samhällelig uppgift i många hundra år. Vem den förste sotaren var vet vi inte, men män i sotningstagen lär ha klättrat på tak sedan medeltiden. Redan Magnus Eriksson nämner vikten av sotning i stadslagen från 1300-talet. Anledningen var behovet av brandskydd. Bebyggelsen, slott som koja, var ofta av trä och brann som majbål när olyckan var framme. Och det var den titt som tätt; år 1525 gick de båda palatsen Tre kronor och Karlberg upp i rök. Tre år senare fick de kungliga slotten sin egen sotare, och på 1600-talet blev sotningen föreskriven i kommunala brandordningar. Sotningen blev obligatorisk i städerna 1923, på landsbygden 1962.

Det har alltid varit viktigt att förhindra bränder. När städerna bildades blev det ännu angelägnare att upptäcka eldsvådor och släcka dem innan elden spreds. Under medeltiden började skorstenar byggas och ett nytt problem uppstod, nämligen soteld i skorstenarnas sotavlagringar.

Sedan det visat sig att soteld orsakat många bränder i Stockholm, anställdes sotare för att rensa skorstenar och eldstäder. De första var två slottssotare som fick ansvar för sotning av hovets byggnader1528. Under 1600-talet infördes sotning i städernas lokala brandföreskrifter. Sotare kom från Tyskland för att lära ut yrket. 

Små och viga barn blev sotare 

Det är stor skillnad mellan rekryteringen till sotaryrket förr och nu. På 1700- och 1800-talet var det vanligt att små pojkar blev sotare. Eftersom skorstenarna skulle sotas inifrån anställdes ”små och viga gossar” som lärlingar. De kunde komma in i alla gångar. Ofta var pojkarna från barnhem och sotarmästaren kunde vara mycket sträng mot dem. Å andra sidan fick de en yrkesutbildning. Då som nu gav utbildningen en trygg framtid. Sotare har behövts i många hundra år och kommer att behövas under överskådlig tid framöver.

Sotarens bälte

Sotare bär svarta kläder och ett bälte med riksvapnet i guld, rött och blått på spännet. Mycket kring denna yrkesgrupp är tämligen okänt för många, trots att deras kunskaper är viktigare än någonsin när dålig inomhusmiljö leder till folksjukdomar och våra uppvärmningskostnader stiger. 

Visste du t.ex. att en utbildad sotare är den enda yrkesman som får bära riksvapnet på sin dräkt? Det bestämde drottning Kristina efter att en sotare gjort en stor insats när det brann på slottet. Som belöning fick hela sotarskrået bära riksvapnet i sitt bälte, och så gör de än idag. Fakta är i alla fall att sotare och poliser är de enda yrkesgrupper som har riksvapnet i bältet.

Knoparmojet, sotarnas hemliga språk

När en sotare skriker: Gajen rycker på lanken! står vanligt folk som frågetecken men sotaren vet precis vad det är frågan om. Tanten bjuder på kaffe, helt enkelt. Knoparmojet har flera hundra år på nacken men för idag en ganska tynande tillvaro. Det har sitt ursprung i bland annat skolpojksslang och luffarspråk. Med språkets hjälp stärkte sotarna samhörigheten, men kunde också hålla dem de ville utanför. Så fungerar ju alla hemliga språk.

Här följer en liten ordlista på knoparmoj:

* bubba: sko
* bälla: tjugofemöring
* fryka: supa
* gluffa: äta
* gläfsa: pannkaka
* isingar: kläder
* knopa: sota
* pajmoja: snusdosa
* skralla: ung flicka, fröken
* sträcklingar: strumpor
* ikväll kammar vi puff: ikväll får vi gröt

Nya tider – nya arbetsuppgifter

Många tänker nog fortfarande på skorstensfejaren som en svartklädd karl, nedsotad från topp till tå, kort sagt som någon man inte gärna släpper in i finrummet. Men dagens yrkesmän lämnar inga svarta spår efter sig på golvet. Ny teknik har gjort sotningen renare. Dessutom har dagens välutbildade skorstensfejare en rad nya arbetsuppgifter. I den tre år långa utbildningen, som varvar teori med praktik, är ventilation ett lika viktigt område som den traditionella sotningen. 

En modern sotare balanserar inte heller lika ofta som förr på tak och skorstenskanter. Det har tillkommit pannor och fläktar, och ofta är jobbet mer flottigt än smutsigt. Men mycket i yrket är precis som förr, redskapen tex. Sotarna jobbar nästan enbart med manuella grejer.

 

bilogo

1
2